Pressklipp

Aftonbladets Åsa Linderborg recenserar boken. Sverigedemokraternas ”våldsamt bruna väg in i riksdagen” skildras här ”utmärkt väl” av Mikael Ekman och Mathias Wåg, skriver hon. Lovisa Broströms essä får extra beröm, ”så briljant att den egentligen borde få en egen mässa”.

Norrländska Socialdemokraten tipsar om Sverigedemokraternas svarta bok i en krönika. Boken fördjupar debatten och Lovisa Broströms essä är en ”lärdom för hela det politiska Sverige”, skriver Olov Abrahamsson.

Rasmus Fleischer skriver om sambandet mellan kriser och fascism utifrån Petter Larssons respons på Åsa Linderborgs recension av boken i Aftonbladet. Larsson pekar på att fascismen gått framåt ”även i hyggligt välmående länder”, och alla länder som upplevt en allvarlig ekonomisk kris har inte utvecklat högerradikala partier. Fleischer menar att Larsson blandar ihop lågkonjunktur och kris. Nyckeln är istället rädslan att falla. Fleischer svarar:

Det finns ingenting paradoxalt i att fascismen i kristid får en särskild grogrund i de någorlunda välbeställda grupper som börjar känna hur löst de trots allt hänger.

Sambandet handlar inte så mycket om fattigdom, utan om rädslan för att förlora sina privilegier. Därför förefaller det som att fascistiska idéer har en särskild grogrund bland krisens kortsiktiga vinnare. Och det har ingenting att göra med den idén om att fascismen skulle vara en medveten skapelse av sluga kapitalister.

Historikern Håkan Blomqvist stämmer också in i kritiken. Läs hela texten på Rasmus Fleischers blogg Copyriot.

Petter Larsson recenserar i Helsingborgs Dagblad och tycker att boken erbjuder en ”fin politisk folkbildning”. Han uppmärksammar särskilt historikern Mats Delands bidrag om några av de nätverk som banade väg för Sverigedemokraterna på 1990-talet och Mathias Wågs text som ”tar ett grepp som jag aldrig tidigare mött”, då ”Wåg vänder på steken och visar hur Sd och framförallt dess ungdomsförbund varit en plantskola för den nazistiska rörelsen”.

Journalisten Mikael Ekman intervjuas om sitt bidrag till boken i Blekinge Läns Tidning. ”Jag har skrivit om partiets framväxt, hur de har förändrats och svängt i olika inriktningar. Den historia BLTde inte själv vill berätta och som de gärna undviker”, säger han.

I UNT skriver Tim Andersson uppskattande om bland annat Mathias Wågs bidrag, som visar ”att partiet under hela utvecklingen har varit själva spindeln i det bruna nätet”. Han menar också att boken ”knappast kommer att omvända någon SD-väljare, men vi andra måste ju ha någonting att läsa i väntan på ett mer sammanhållet och solidariskt organiserat samhälle”.

Lovisa Broström intervjuas i Jönköpings-Posten. Utvecklingen av Svenskarnas parti har gjort det legitimt att rösta på Sverigedemokraterna, säger hon. ”Jag är förbluffad över hur fort det har gått, men i dagsläget åker SD snålskjuts tack vare Svenskarnas parti”, säger hon.

Boken är ”ett viktigt tidsdokument” som kan ge ”argument till alla som vill bemöta” Sverigedemokraterna, menar Marja Beckman i Tidningen Kulturen.

Den liberala debattören Rola Brentlin tycker i Nyheter24 att boken är ”ett lågvattenmärke från vänstern” då några skribenter kopplar ihop Sverigedemokraternas framgångar med alliansregeringens politik, samtidigt som ”det finns kapitel och element i boken som är intressanta”.

”Antologin beskriver grundligt och kronologiskt hur SD kan kopplas till extremhögern, både då och nu”, skriver Vesna PrekopicLitteraturmagazinet och menar att det är ”en bok att lära av på många sätt”.

Boken ger en ”informativ bild med ett kritiskt inslag” – Sverigedemokraternas svarta bok är ”en läsvärd antologi som tyvärr bara är utgiven på svenska”, skriver Armin Pfahl-Traughber i tyska Blick nach rechts.