Följ... Facebook
Twitter
41
RSS

Flört med kvinnliga väljare

Sverigedemokraterna har varit dåliga på att locka kvinnor. Eller för att låna Åkessons rigida språk: har ”ett sparsamt underlag” i denna väljargrupp.

Hur har då kvinnliga väljare svarat på SD:s inviter de senaste åren? Enligt den nationella SOM-undersökningen har opinionsstödet ökat bland kvinnor för varje år sedan 2010. Men det är fortfarande en låg andel som stödjer partiet. I Partisympatiundersökningen (november 2013) säger endast 3,8 procent av kvinnorna att de skulle rösta på SD, jämfört med 9,5 procent av alla män.

Mönstret återfinns på ett internationellt plan. Män röstar i större utsträckning än kvinnor på högerextrema och fascistiska partier, enligt Lovisa Broström, doktorand i ekonomisk historia vid Göteborgs universitet.

För att öka andelen kvinnliga väljare har partiet arbetat hårt och medvetet på området. I EU-valet var Kristina Winberg partiets toppnamn. Den senaste videon från SDU riktar sig också tydligt mot kvinnor. I bild ser vi aktiva, sportiga tjejer medan en kvinnlig speakerröst målar upp en diffus hotbild för de presumtiva väljarna:

Vi är tjejer som vågar stå för vad vi tycker. Vi är svenskor och vi är stolta över det. Vi älskar vårt land och vi är stolta över vår historia och vi värnar över vår kultur. Därför kan vi inte sitta stilla och se på när vårt land faller samman. Sverige håller på att förändras till oigenkännlighet. … I vårt land ska man kunna känna sig trygg. Även om man är ung tjej och är ute ensam sent på kvällen. I vårt land ska tjejer få vara tjejer och killar få vara killar, utan att ifrågasättas för det.

I valspurten lanserar partiet nu också ett åtgärdsprogram med förslag på bland annat skärpta straff för ”typiska kvinnovåldsbrott”, ökad bevakning och belysning och stärkt rättsligt skydd mot ”brott i arbetslivet”.

Samtidigt är Sverigedemokraterna fortfarande det enda riksdagsparti som vill skärpa abortlagstiftningen och sänka gränsen för abort från 18 till 12 månader. Ett kontroversiellt förslag bland många svenskar, oavsett kön.

Alla kvinnor omfattas heller inte av den sverigedemokratiska omsorgen. Kvinnor i slöja, tiggande kvinnor från andra länder, ”vita” kvinnor som väljer ”icke-vita” män, kvinnor som uppfattas som ”nationsförrädare”, lesbiska – det är några exempel på hot mot en föreställd nationell harmoni. Sverigedemokraterna ser framför sig en värld där ”män är män och kvinnor är kvinnor”, där kön är något statiskt och strukturella orättvisor inte existerar. En värld där kvinnor och män har tydligt definierade roller. Och etnicitet är här tydligt kopplat till kön. ”Vi är svenskor och vi är stolta över det”, säger videorösten. Nyckelordet är svenska kvinnor.

Ändå lockas allt fler kvinnor av Sverigedemokraternas världsbild. Genusforskaren Diana Mulinari vid Lunds universitet och Anders Neergaard vid Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle, har intervjuat ett tjugotal kvinnliga kommun- och landstingspolitiker. I Sverigedemokraternas svarta bok skriver de:

De kvinnor som attraheras av Sverigedemokraterna representerar en grupp som har haft svårt att skapa en fungerande livsform inom ramen för (den nyliberala) omvandlingen av den svenska välfärdsstaten.

Forskarnas informanter talar om försämrade skyddsnät och livsvillkor och om ett ökat behov av skydd, omsorg och gemenskap. Kvinnor som tidigare har varit beroende av välfärdsstatens institutioner har på senare år upplevt sig förlora sådana rättigheter.

Det är mycket möjligt att för de kvinnor som vi har pratat med … är det att representera partiet … ett sätt att skapa gränser, eller rättare sagt att mobilisera det enda kapital som de har: sin svenskhet.

10 dagar till valet

Med endast tio dagar kvar till valet genomför vi nu ännu en prissänkning. Du köper nu Sverigedemokraternas svarta bok via förlaget för endast 79:-. Omgående leverans.

SD är ett arbetsmiljöproblem

Sverigedemokraterna vill inget hellre än att uppfattas som ett vanligt parti. Företrädarnas standardreflex är att ropa ”diskriminering!” vid varje protest mot partiet. En alternativ strategi är att låtsas som att kritiken (1) inte finns eller (2) styrs av ”organiserat vänsterfolk” som vill skapa allmän oreda.

Exempel på (1):
– Fanns det några sådana? Jag såg och hörde ingenting av dem, sa Åkesson till HD.se om en stillsam motdemonstration i Landskrona härom veckan.

Exempel på (2), från Åkessons vårtal på Långholmen i april i år:

Det lilla jag själv faktiskt har sett av de här protesterna har inte skilt sig märkbart från tidigare protester. Det har varit till synes samma sorts utspökade vänsterextremister som brukar dyka upp för att störa oss – och för att bara störa i största allmänhet.
Och de protester som har förekommit på ett fåtal arbetsplatser… har skett på initiativ av organiserat vänsterfolk eller politiker i facklig förklädnad. Jag vågar påstå, partivänner, att det inte finns någon folklighet alls i dessa protester.

Åkesson vill alltså inte kännas vid att svenskarna – allt från brandmän och sjukvårdspersonal till präster och vikingar – går man ur huse för att sätta en gräns för demokratins fiender (hot mot fackligt engagerade och försök att begränsa pressfriheten är några exempel från den senaste tiden).

Folk protesterar för att säga: hit men inte längre. Demokrati betyder inte alla får skrika vad de vill i klassrummet. För att andras frihet inte ska kränkas måste läraren sätta gränser.

Nu har även busschaufförerna agerat. I dag skulle partiets stora valkampanj ha rullat igång i delar av kollektivtrafiken. Men skyddsombudet Stephan Gard på bussdepån Söderhallen säger till SvD att arbetsgivaren inte kan garantera att hot och våld inte drabbar personalen om affischerna sätts upp. Kommunal har därför infört ett så kallat skyddsstopp för bussarna i Stockholm. Tidigare har även Södertäljebussarna och Skånetrafiken stoppat reklamen.

En stor del av oss som kör buss i Södertälje har invandrarbakgrund och det kan kännas kränkande att köra runt med reklamen. ”Jag är inte välkommen men jag kör bussar.” Det är tankar har jag hört, säger huvudskyddsombud Hård Lars Andersson om stoppet i Södertälje.

Att stoppa reklamen är inte diskriminering. Det är att ta tag i ett arbetsmiljöproblem på samhällsplanet. Det är att säga hit men inte längre.

Fortsätter det så här är snart hela samhället på väg att införa ett skyddsstopp för Sverigedemokraternas framfart. Det vore välkommet. Även den bråkigaste i klassen måste lära sig att respektera demokratin och principen om alla människors lika värde.sdweb

Prissänkning inför valet

Om en månad är det val till riksdag, kommun och landsting. För att Sverigedemokraternas svarta bok ska nå ut till ännu fler passar vi på att sänka priset. Här på hemsidan köper du boken genom förlaget för 89 kronor (frakt ingår). Nätbokhandeln är billigare på grund av  förmånliga avtal med posten, Adlibris tar till exempel endast 53 kr (frakt tillkommer).

Vi har även sänkt priset ut till butik för att stödja den lokala bokhandeln. Be gärna din lokala handlare att ta in boken! Boken finns till exempel på Zimmerdahls bokhandel i Jimmie Åkessons eget Sölvesborg. Bokhandeln beställer via Bokrondellen/Nätverkstan eller direkt från Verbal förlag efter överenskommelse.

SD-hets mot Pride-firande

Stockholm Pride pågår för fullt och Sverigedemokraterna försöker plocka politiska poäng. Å ena sidan genom att rida på den intolerans som finns i samhället och bredda det politiska utrymmet för densamma. Å andra sidan genom det gamla martyrkortet: Paula Bieler och Jimmie Åkesson ser det som en djup orättvisa att partiet inte släpps in på Pride.

Men vad ska de där att göra? Den öppna eller mindre öppna intolerans som partiets företrädare genom åren har gett uttryck för ligger rimligen på minuskontot. Åkesson har själv kallat deltagarna för ”smaklösa figurer”.

Retar fanatiker.
Retar fanatiker.

”En skymf mot vårt kulturarv”, twittrade nu i måndags SDU-ordförande Gustav Kasselstrand om att Prideflaggan hissats på Kungliga operan. Men vänta nu. Vilket kulturarv syftar han på egentligen?

Nationalmuseum, precis som Operan en riktigt ”ursvensk” institution, hade under sommaren 2008 en liten temautställning under namnet Queer: begär, makt och identitet. Här visades bland annat Stockholmsskildraren Eugène Janssons verk Atleter. Vid en snabb anblick påminner tavlan om en viss typ av propagandakonst där styrka och maskulinitet brukar lyftas fram som föredöme. I själva verket var Eugène Jansson homosexuell och tvingades gå balansgång för att inte avslöja sin läggning – den var nämligen förbjuden.

Andra verk visade hur synen på sexualitet har förändrats genom tiderna. I konsthistorien kan vi se hur män sminkade sig, bar peruker och hade mer androgyna ideal. En lek med kön och könsroller kan sägas ha utmärkt 1700-talets överklass.
Det är nog inte dessa kulturarv Kasselstrand syftar på.

Operans masker är queer. Här är den mask Anckarström bar när han sköt teaterkungen på operan 1792.
Operan är queer. Här den mask som Anckarström bar när han sköt teaterkungen 1792.

Teaterkungen Gustav III, som sköts på Kungliga operans föregångare Gustavianska operahuset, är en ikon inom delar av hbt-världen. Från Prideparaden har man under åren lagt en krans vid hans skulptur på Skeppsbron. En lek med identiteter, roller och kön har för övrigt alltid utmärkt teater och opera. Inte heller det är naturligtvis ”rätt” kulturarv för Kasselstrand.

SD-politikern Tommy Hansson (fd chefredaktör för SD-Kuriren) har kallat homosexualitet för ”en avantgardistisk livsstil som inte är förenlig med traditionella kristna värderingar” och velat införa ”en motsvarande lagstiftning i Sverige” som den i Ryssland mot så kallad ”homosexuell propaganda”. Det ”kulturarv” som flera sverigedemokrater vurmar för måste förstås som en återgång till en tid då homosexuella handlingar var förbjudna enligt lag och måste maskeras.

Partistyrelsens Hanna Wigh kallade Sverigedemokraterna för ”det hbt-vänligaste partiet” förra året. Men hbt måste stå för något annat i det fallet. Kasselstrand igen:
”Som livgardist skäms jag över att Livgardet deltar på @stockholmpride. Under all värdighet för ett regemente med stolta anor och bragder.”

Valkamp om pensionärerna

Sverigedemokraterna har en lång historia av att ställa pensionärer mot andra grupper. I valfilmen 2010 ställdes till exempel en äldre kvinna med rollator mot kvinnor i burka som springer med barnvagnar.

Pensionärer har traditionellt inte varit en så stark väljarbas för Sverigedemokraterna. Men nu satsar Jimmie Åkesson på denna grupp med löften om mer pengar i plånboken. I Almedalen utlovade Åkesson att avskaffa den så kallade pensionärsskatten ”senast 2018″.

Vallöften till pensionärer ser vi från alla partier inför varje val, och det är inte konstigt. Sverige har i dag 1,9 miljoner ålderspensionärer (65 år eller äldre). Socialdemokraterna har sedan förra valet föreslagit att pensionärer och löntagare ska ha ”samma skattesats” och lade i april i år åter fram ett förslag om sänkt skatt för pensionärer.

Skillnaden mellan partierna är hur reformen ska finansieras. Medan Sverigedemokraterna vill minska på invandring och bistånd (eller med Åkessons retorik: ”en mer ansvarsfull invandringspolitik och en effektivare biståndspolitik”) och en ny bankskatt vill Socialdemokraterna höja skatten för de som tjänar mer än 60 000 kronor i månaden.

Samtidigt kan begreppet ”pensionärsskatt” ifrågasättas. Det finns nämligen inget som heter pensionärsskatt. Vad det handlar om är att löntagarnas inkomster ökat jämfört med pensionerna på grund av regeringens jobbskatteavdrag.
– Jag tycker att det är ett väldigt retoriskt begrepp. Normalt sett betraktas inte lägre skatt för en viss grupp som en högre skatt för en annan grupp, säger Ole Settergren, Pensionsmyndighetens analyschef, i en intervju med TT.

Ekonomhistorikern Lovisa Broström som medverkar i Sverigedemokraternas svarta bok framhåller att nyblivna pensionärer är en grupp där väljarstödet för SD har ökat kraftigt de senaste åtta åren. En orsak är det nya pensionssystemet som skapar en osäkrare ekonomi för många och som ställer pensionärer mot arbetslösa, menar hon.

Lovisa Broström skriver:

De som är födda 1938 är de första som fått känna av det nya pensionssystem som omfattar en allt större del av befolkningen. De som är över 75 har inte tagit del av det nya systemet och SD-sympatierna har inte heller vuxit hos denna grupp. Men vi står just nu mitt i pensionsomvandlingen och mot bakgrund av den demografiska förändringen blir det allt fler som får känna av ålderdomens nya osäkerhet och allt fler äldre som ser andras arbetslöshet som ett hot mot sin egen trygghet och överlevnad.

Köp boken här eller i din bokhandel.

Aftonbladet recenserar

Åsa Linderborg hissar den nya antologin i dagens Aftonbladet.

Sverigedemokraternas ”våldsamt bruna väg in i riksdagen” skildras ”utmärkt väl” av Mikael Ekman och Mathias Wåg, skriver Linderborg, som särskilt uppskattar Lovisa Broströms essä – ”så briljant att den egentligen borde få en egen mässa”. Broström förklarar i sin text varför stödet för partiet ökar trots de senaste årens krispolitik.

All forskning visar att högerextremism och ekonomisk kris hänger intimt samman. SD:s europeiska broderpartier föddes med oljekrisen 1973 och har vuxit lavinartat sen krisen satte in 2008. Massarbetslöshet och försämrade livsbetingelser skapar en rädsla hos de allra flesta att också själv snart falla fritt. Frustrationen, eller rakt av hatet, riktar sig mot invandrarna, antingen de ”lever på bidrag” eller kan tänka sig att jobba för fyrtio spänn i timmen, sammanfattar Linderborg.

Läs hela recensionen.

© Verbal förlag 2017
CreeperMediaCreeper