Kategoriarkiv: riksdagen

Bråda dagar för SD

I veckan har ”nolltoleransen” fått praktiseras återkommande efter Expressens/Researchgruppens granskningar av Sverigedemokraternas anonyma näthat. Kandidater över hela landet och på olika nivåer har avslöjats med rasistiska kommentarer på sajter som Avpixlat, Exponerat och Politiskt inkorrekt. Som ett resultat har bland annat SD:s ordförande i Stockholm Christoffer Dulny hoppat av. Expressens samlade granskning finns här.

I veckan har också Jimmie Åkesson ertappats med att vara speltorsk. Ekot kunde i veckan avslöja att Åkesson spelat upp minst en halv miljon kronor på casinospel på nätet. Det väcker frågor om å ena sidan Åkessons psykiska hälsa och stabilitet, och å andra sidan om hur trovärdig hans retorik om att SD är ett parti för ”vanligt folk” är. Hur många ”vanliga människor” har råd att spela bort en halv miljon?

Som om inte detta vore nog har Aftonbladet avslöjat att ett team från SD smygfilmat invandrare och kallat de filmade bland annat ”somaliakärringar”.

Partiets höga opinionssiffror ser dock inte ut att ha påverkats nämnvärt av skandalerna. Hur det verkligen blir med det återstår att se när alla röster räknats. Men internt lär det leda till stora problem framöver. Med så många avhopp och uteslutningar och en ordförande som inte kan hantera pengar är partiet hårt sargat för den kommande mandatperioden.

Gripande om vardagsrasismen

Foto: Frankie Fouganthin/CC BY-SA 3.0

Foto: Frankie Fouganthin/CC BY-SA 3.0

Årets första sommarpratare Jason ”Timbuktu” Diakité berättar i P1 hur han i hela sitt liv slagits både verbalt och med nävarna mot ”rasismens fula ansikte”. Det är ingen vacker bild av Sverige som tonar fram. Vardagsrasismen i form av mobbning, diskriminering och hat drabbar såväl enskilda som grupper och är ett resultat av den doktrin som underblåses av partier som Sverigedemokraterna.

Jasons hudfärg och ”mellanförskapet” – med en svart far och en vit mor, och med den ena foten i USA och den andra i Sverige – har för honom haft en avgörande roll i formandet av den egna identiteten. Han har gått från blyg och skamsen till att upptäcka hiphopen och bli en av landets mest hyllade artister. Men rasismen förföljer honom genom åren. Barnen på skolgården i Lund ropar ”neger” och oräkneliga gånger i sitt liv får han höra ”det där vidriga, vidriga ordet”. Kampen mot rasism kommer troligen att behöva fortsätta föras också om han själv får barn. Ska de verkligen behöva uppleva något liknande?

Efter att låten Svarta duvor & vissna liljor kommer ut går hatdrevet på nätet och han får hot i brevlådan. Hösten 2013 får Jason ta emot ett pris av Fem i tolv-rörelsen för sitt arbete mot rasism. Han inleder sitt gripande tal i riksdagen med att ta upp ett pass.

– För mig är passet en stark symbol, en liten gnutta identitet, säger han i Sommarprogrammet i P1.

Han läser upp talet med en blandning av sorg, ilska och frustration. Riksdagens talman har nämligen skuffat undan den årliga manifestationen till ett mindre rum och skammen och förnedringen från barndomen kommer tillbaka. Till sist svämmar känslorna över och rösten brister: ”Jag kommer att älska i Sverige, jag kommer att leva i Sverige och jag kommer att dö i Sverige. Tack.”

Efteråt – en stor lättnad.

– I samma stund som jag hade talat klart i riksdagen försvann ett mörker. Jag fick tala till punkt mitt i den svenska maktens hjärta. Jag talade för min pappa, för min mamma och alla jag har träffat under mitt liv som utsatts för rasismens kompromisslösa ansikte.

Talet är återgivet i sin helhet i Sverigedemokraternas svarta bok.

Konstig konstsyn

20140618-132717.jpg
”Mer kunskap och färre blödande vaginor på väggarna på våra skolor, som anses vara konstverk. Med tanke på den översexualisering som råder, anser jag personligen att man med all rätta bör sitta i fängelse för sexuellt ofredande av minderåriga om konstnären målar vaginor på väggarna i skolan.

Riksdagsledamot Margareta Larssons uttalande om konstnären Carolina Falkholts graffitiinfluerade konst är inte bara personlig utan går i linje med partiets konstsyn. Det ser vi i tidigare uttalanden om andra konstnärer (som Carl Johan De Geer) liksom i partiets kulturprogram.

Partiets pressansvarige Martin Kinnunen försöker sopa undan uttalandet som en ”personlig åsikt”.

– Det här är inget politiskt förslag vi lagt fram eller en politik vi bedriver. Vi kände inte heller till att hon skulle ta upp det och hon har skrivit sitt eget anförande, säger han till GP.

Men det går inte att avfärda som ett slarvigt yttrand av en stolle. År 2014 har vi en ledamot i Sveriges riksdag som vill reglera konstens frihet med hot om fängelsestraff. SD brukar använda länder som Iran som skräckexempel för hur yttrandefrihet och mänskliga rättigheter förbjuds i muslimska länder. Det är uppenbart att partiet gärna ser liknande inskränkningar i Sverige.

Några frågor som väcks av Larssons uttalande och som vi ännu inte har fått svar på:
– Vill Larsson begränsa även musikers och författares yttrandefrihet, eller gäller det bara konstnärer just nu?
– Hur ser partiledningen på riksdagsledamotens fortsatta förtroende?
– Vilken konstsyn har partiet idag? Är konstverk där exempelvis genus och nationalism diskuteras tillåtna i Sverigedemokraternas Sverige?
– Att andra partiföreträdare uttryckt liknande åsikter tyder på att det inte rör sig om ett enskilt misstag. Kommer frågan att utredas av partiledningen?
– Carolina Falkholt har sin bakgrund inom graffitin och är även känd som signaturen Blue. Menar Sverigedemokraterna att graffiti hör till den ”nordiska kulturgemenskap” som man säger sig vilja värna eller är det snarare ”en form av kulturimperialism” som partiprogrammet pekar ut som icke hemmahörande i Sverige? Eller hur ska man tolka följande: ”Kulturimpulser som utan att anpassas till svenska förhållanden inympas i det svenska samhället av makthavare eller grupper som inte själva ser sig som svenska betraktar vi dock inte som en del av den svenska kulturen utan snarare som en form av kulturimperialism.”