Kategoriarkiv: kommunikation

Flört med kvinnliga väljare

Sverigedemokraterna har varit dåliga på att locka kvinnor. Eller för att låna Åkessons rigida språk: har ”ett sparsamt underlag” i denna väljargrupp.

Hur har då kvinnliga väljare svarat på SD:s inviter de senaste åren? Enligt den nationella SOM-undersökningen har opinionsstödet ökat bland kvinnor för varje år sedan 2010. Men det är fortfarande en låg andel som stödjer partiet. I Partisympatiundersökningen (november 2013) säger endast 3,8 procent av kvinnorna att de skulle rösta på SD, jämfört med 9,5 procent av alla män.

Mönstret återfinns på ett internationellt plan. Män röstar i större utsträckning än kvinnor på högerextrema och fascistiska partier, enligt Lovisa Broström, doktorand i ekonomisk historia vid Göteborgs universitet.

För att öka andelen kvinnliga väljare har partiet arbetat hårt och medvetet på området. I EU-valet var Kristina Winberg partiets toppnamn. Den senaste videon från SDU riktar sig också tydligt mot kvinnor. I bild ser vi aktiva, sportiga tjejer medan en kvinnlig speakerröst målar upp en diffus hotbild för de presumtiva väljarna:

Vi är tjejer som vågar stå för vad vi tycker. Vi är svenskor och vi är stolta över det. Vi älskar vårt land och vi är stolta över vår historia och vi värnar över vår kultur. Därför kan vi inte sitta stilla och se på när vårt land faller samman. Sverige håller på att förändras till oigenkännlighet. … I vårt land ska man kunna känna sig trygg. Även om man är ung tjej och är ute ensam sent på kvällen. I vårt land ska tjejer få vara tjejer och killar få vara killar, utan att ifrågasättas för det.

I valspurten lanserar partiet nu också ett åtgärdsprogram med förslag på bland annat skärpta straff för ”typiska kvinnovåldsbrott”, ökad bevakning och belysning och stärkt rättsligt skydd mot ”brott i arbetslivet”.

Samtidigt är Sverigedemokraterna fortfarande det enda riksdagsparti som vill skärpa abortlagstiftningen och sänka gränsen för abort från 18 till 12 månader. Ett kontroversiellt förslag bland många svenskar, oavsett kön.

Alla kvinnor omfattas heller inte av den sverigedemokratiska omsorgen. Kvinnor i slöja, tiggande kvinnor från andra länder, ”vita” kvinnor som väljer ”icke-vita” män, kvinnor som uppfattas som ”nationsförrädare”, lesbiska – det är några exempel på hot mot en föreställd nationell harmoni. Sverigedemokraterna ser framför sig en värld där ”män är män och kvinnor är kvinnor”, där kön är något statiskt och strukturella orättvisor inte existerar. En värld där kvinnor och män har tydligt definierade roller. Och etnicitet är här tydligt kopplat till kön. ”Vi är svenskor och vi är stolta över det”, säger videorösten. Nyckelordet är svenska kvinnor.

Ändå lockas allt fler kvinnor av Sverigedemokraternas världsbild. Genusforskaren Diana Mulinari vid Lunds universitet och Anders Neergaard vid Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle, har intervjuat ett tjugotal kvinnliga kommun- och landstingspolitiker. I Sverigedemokraternas svarta bok skriver de:

De kvinnor som attraheras av Sverigedemokraterna representerar en grupp som har haft svårt att skapa en fungerande livsform inom ramen för (den nyliberala) omvandlingen av den svenska välfärdsstaten.

Forskarnas informanter talar om försämrade skyddsnät och livsvillkor och om ett ökat behov av skydd, omsorg och gemenskap. Kvinnor som tidigare har varit beroende av välfärdsstatens institutioner har på senare år upplevt sig förlora sådana rättigheter.

Det är mycket möjligt att för de kvinnor som vi har pratat med … är det att representera partiet … ett sätt att skapa gränser, eller rättare sagt att mobilisera det enda kapital som de har: sin svenskhet.

SD är ett arbetsmiljöproblem

Sverigedemokraterna vill inget hellre än att uppfattas som ett vanligt parti. Företrädarnas standardreflex är att ropa ”diskriminering!” vid varje protest mot partiet. En alternativ strategi är att låtsas som att kritiken (1) inte finns eller (2) styrs av ”organiserat vänsterfolk” som vill skapa allmän oreda.

Exempel på (1):
– Fanns det några sådana? Jag såg och hörde ingenting av dem, sa Åkesson till HD.se om en stillsam motdemonstration i Landskrona härom veckan.

Exempel på (2), från Åkessons vårtal på Långholmen i april i år:

Det lilla jag själv faktiskt har sett av de här protesterna har inte skilt sig märkbart från tidigare protester. Det har varit till synes samma sorts utspökade vänsterextremister som brukar dyka upp för att störa oss – och för att bara störa i största allmänhet.
Och de protester som har förekommit på ett fåtal arbetsplatser… har skett på initiativ av organiserat vänsterfolk eller politiker i facklig förklädnad. Jag vågar påstå, partivänner, att det inte finns någon folklighet alls i dessa protester.

Åkesson vill alltså inte kännas vid att svenskarna – allt från brandmän och sjukvårdspersonal till präster och vikingar – går man ur huse för att sätta en gräns för demokratins fiender (hot mot fackligt engagerade och försök att begränsa pressfriheten är några exempel från den senaste tiden).

Folk protesterar för att säga: hit men inte längre. Demokrati betyder inte alla får skrika vad de vill i klassrummet. För att andras frihet inte ska kränkas måste läraren sätta gränser.

Nu har även busschaufförerna agerat. I dag skulle partiets stora valkampanj ha rullat igång i delar av kollektivtrafiken. Men skyddsombudet Stephan Gard på bussdepån Söderhallen säger till SvD att arbetsgivaren inte kan garantera att hot och våld inte drabbar personalen om affischerna sätts upp. Kommunal har därför infört ett så kallat skyddsstopp för bussarna i Stockholm. Tidigare har även Södertäljebussarna och Skånetrafiken stoppat reklamen.

En stor del av oss som kör buss i Södertälje har invandrarbakgrund och det kan kännas kränkande att köra runt med reklamen. ”Jag är inte välkommen men jag kör bussar.” Det är tankar har jag hört, säger huvudskyddsombud Hård Lars Andersson om stoppet i Södertälje.

Att stoppa reklamen är inte diskriminering. Det är att ta tag i ett arbetsmiljöproblem på samhällsplanet. Det är att säga hit men inte längre.

Fortsätter det så här är snart hela samhället på väg att införa ett skyddsstopp för Sverigedemokraternas framfart. Det vore välkommet. Även den bråkigaste i klassen måste lära sig att respektera demokratin och principen om alla människors lika värde.sdweb

Det öppna näthatet

Researchgruppen har förtjänstfullt granskat näthatet på Avpixlat och andra sajter. Men man behöver inte gå till anonyma källor för att få fram rasistiska uttalanden och grova påhopp från sverigedemokrater mot enskilda personer eller grupper.

Näthatet sker helt öppet på Facebook, bloggar och twitter. Det kommer från enskilda medlemmar, sympatisörer och ledande partiföreträdare.

Enligt partiets etiska riktlinjer, antagna 2011, ska partiföreträdare vara aktsamma med vad de säger på nätet och tänka på att man inte är anonym: ”Sociala medier bör överhuvudtaget inte användas när man är upprörd eller befinner sig i annat tillstånd som försämrar omdömet.” Och i kommunikationsplanen för 2014 varnas medlemmarna för att sända ut negativa signaler och vara sarkastiska: ”I sammanhang där andra människor tar del av det man säger kan man inte unna sig att vara privat, man lämnar ‘köksbordet’ och måste hela tiden ställa sig frågan: Vem talar jag till?”

Men en del sverigedemokrater verkar ännu se sociala medier som ett samtal vid det där ”köksbordet” där ingen utomstående antas lyssna. Flera grova påhopp sker i anslutning till nationaldagen 2014.

Carl Johan De Geers konstverk ”Skända flaggan” får ny aktualitet när riksdagsledamoten Thoralf Alfsson på sin blogg den 1 juni rasar över en ett år gammal tweet från Maria Borgström (Fi) där hon publicerat bilden. Saken omskrivs i Svenska dagbladet varpå sverigedemokraten Tommy Hansson (kultur- och fritidsnämnden i Södertälje) rycker ut till försvar för Alfsson. Han skräder inte orden på sin blogg och kallar De Geer för ”degenererad” och ”vänsterklottrare”. Verket är ”andlig lort” som passar ”alldeles förträffligt på närmaste soptipp”.geer

Tonläget skruvas upp några dagar senare. Den 5 juni twittrar Foujan Rouzbeh (Fi): ”Att skända flaggan imorgon är att säga att det får vara nog nu. Riv alla barriärer, krossa alla murar. Ner med nationalstaten! Länge leve vi”. Snart får hon motta mängder av mordhot, rapporterar Aftonbladet.

Nyheten länkas bland annat på Facebook-forumet ”Sverigedemokrater mot rasism och främlingsfientlighet”. Reaktionerna är starka. Men det är inte mordhoten man reagerar på. ”Hon är, med några få undantag, hela folkets fiende och bör behandlas därefter!” skriver en man. ”Som man sår får man skörda”, skriver en kvinna.

Om personerna bakom kommentarerna är partimedlemmar vet vi inte. Men Therese Borg från partistyrelsen ligger bakom forumet och har ett ansvar att se till att partiets riktlinjer följs. Kanske Borg borde moderera sitt ”köksbord” bättre?