SD är ett arbetsmiljöproblem

Sverigedemokraterna vill inget hellre än att uppfattas som ett vanligt parti. Företrädarnas standardreflex är att ropa ”diskriminering!” vid varje protest mot partiet. En alternativ strategi är att låtsas som att kritiken (1) inte finns eller (2) styrs av ”organiserat vänsterfolk” som vill skapa allmän oreda.

Exempel på (1):
– Fanns det några sådana? Jag såg och hörde ingenting av dem, sa Åkesson till HD.se om en stillsam motdemonstration i Landskrona härom veckan.

Exempel på (2), från Åkessons vårtal på Långholmen i april i år:

Det lilla jag själv faktiskt har sett av de här protesterna har inte skilt sig märkbart från tidigare protester. Det har varit till synes samma sorts utspökade vänsterextremister som brukar dyka upp för att störa oss – och för att bara störa i största allmänhet.
Och de protester som har förekommit på ett fåtal arbetsplatser… har skett på initiativ av organiserat vänsterfolk eller politiker i facklig förklädnad. Jag vågar påstå, partivänner, att det inte finns någon folklighet alls i dessa protester.

Åkesson vill alltså inte kännas vid att svenskarna – allt från brandmän och sjukvårdspersonal till präster och vikingar – går man ur huse för att sätta en gräns för demokratins fiender (hot mot fackligt engagerade och försök att begränsa pressfriheten är några exempel från den senaste tiden).

Folk protesterar för att säga: hit men inte längre. Demokrati betyder inte alla får skrika vad de vill i klassrummet. För att andras frihet inte ska kränkas måste läraren sätta gränser.

Nu har även busschaufförerna agerat. I dag skulle partiets stora valkampanj ha rullat igång i delar av kollektivtrafiken. Men skyddsombudet Stephan Gard på bussdepån Söderhallen säger till SvD att arbetsgivaren inte kan garantera att hot och våld inte drabbar personalen om affischerna sätts upp. Kommunal har därför infört ett så kallat skyddsstopp för bussarna i Stockholm. Tidigare har även Södertäljebussarna och Skånetrafiken stoppat reklamen.

En stor del av oss som kör buss i Södertälje har invandrarbakgrund och det kan kännas kränkande att köra runt med reklamen. ”Jag är inte välkommen men jag kör bussar.” Det är tankar har jag hört, säger huvudskyddsombud Hård Lars Andersson om stoppet i Södertälje.

Att stoppa reklamen är inte diskriminering. Det är att ta tag i ett arbetsmiljöproblem på samhällsplanet. Det är att säga hit men inte längre.

Fortsätter det så här är snart hela samhället på väg att införa ett skyddsstopp för Sverigedemokraternas framfart. Det vore välkommet. Även den bråkigaste i klassen måste lära sig att respektera demokratin och principen om alla människors lika värde.sdweb