Extremhögerns plantskola

Sverigedemokraternas svarta bok spänner från 1980-talet till idag och handlar bland annat om detta:

  • Mathias Wåg skriver om Sverigedemokraterna som plantskola för svensk extremhöger och visar den ständiga växelverkan mellan partiet och mer radikala krafter. Sverigedemokraterna ”har inte bara bruna rötter, utan är även den blågula stam som de nya skotten och bruna grenarna skjutit ut ifrån”, skriver han.

  • Efter en lång resa kom SD till sist in i riksdagen 2010. Men vad har man ägnat åt sig åt där de senaste fyra åren? Måns Nilsson går igenom partiets motioner och friskar upp minnet så vi inte glömmer järnrörsskandalen.

  • I medierna kallas Sverigedemokraterna ofta för främlingsfientligt, populistiskt eller missnöjesparti. Det är tydligt att synen på partiet har förändrats kraftigt sedan riksdagsinträdet. Henrik Arnstad gör en ideologianalys och visar istället att Sverigedemokraterna har en tydlig förankring i fascismen så som den omformulerades av den franska ”nya högern” på 1950-talet.

  • Av alla riksdagspartier är Sverigedemokraterna det parti som lockar minst antal kvinnor, både bland väljarna och som medlemmar. Varför är det så och vad gör partiet för att ändra på det? Diana Mulinari och Anders Neergaard visar vilken viktig roll kvinnor spelar för Sverigedemokraterna, inte minst inför höstens val.